A M A N D A

Jag blir så trött. Att inte folk växer upp och mognar till sig. Människor har tydligen inget bättre för sig än att gå runt och snacka skit om folk. Det måste fan vara avundsjuka... Det roliga är att hela dagen har jag haft en känsla av att något är på gång. Vad otippat. Kan man aldrig bara får vara lycklig utan att människor ska komma och förstöra? Tydligen inte.

Och personer som man kanske trodde var ens vänner visar sig genast vara falska och oäkta. Ni är så jävla beroende av folk att det är patetiskt. Kan ni inte stå på era egna ben eller? Ni bryr er bara om vad folk ska tycka, säga och hur ni "framsälls" i det hela. Men sanningen är den att ni är lögnaktiga små osäkra människor som inte har någora egna liv. Men måste ni förstöra alla andras för det? Jag fattar verkligen inte poängen med det. Jag har kommit till det stadiet att jag bryr mig inte längre men det är ändå sjukt störande att ni sprider falska rykten om mina vänner och mig.

Jag har turen att ha äkta, härliga och helt underbara vänner också, som VERKLIGEN bryr sig. Dom som jag vet alltid kommer finns där. Och det är dom som förtjänar min uppmärksamhet egentligen. Inte ni. Så that's it. Från och med nu lägger jag inte ner mer energi på er och ert skitsnack, utan på de som verkligen bryr sig om mig på riktigt. Säg vad fan ni vill, gör vad fan ni vill, fortsätt att leva ert patetiska liv. Bara jag slipper er och all er skit så är jag nöjd.


Just know you're not in this thing alone
There's always a place in me that you can call home
Whenever you feel like we're growing apart
Let's just go back, back, back, back, back to the start

Anything that's worth having
Is sure enough worth fighting for
Quiting's out of the question
When it gets tough, gotta fight some more