Förlåt förlåt förlåt...
Jag vet inte riktigt varför jag är så lättirriterad nu för tiden. Det har förmodligen och göra med allt som händer runt omkring mig just nu. Och om det då är skit i vanliga fall så är det ännu mer skit när man råkar få ett psykbryt på en av sina närmaste vänner. Usch, jag kände mig förjävlig ikväll... Och för 1067:e gången: Förlåt!!!
Idag bråkade jag med en av de som står mig närmast trots att han bor på andra sidan jorden, nämligen Joe. Det finns få som känner mig på det sättet han gör och jag bara vet att vår vänskap kommer att vara för alltid. Den är stark. Otroligt jävla stark. Som tur var så förstod han ganska snabbt att något inte riktigt stod rätt till och vi pratade ut om det... Fan vad underbar han är! Ibland känns det som om jag inte förtjänar att ha så bra vänner som jag har. Inte när jag förvandlas till Häx-Amanda i alla fall... Han kunde lika gärna ha bett mig att dra åt helvete (tro mig, jag hade bett mig själv att dra åt helvete...) men det gjorde han inte. Jag är så lycklig att få ha honom i mitt liv, även om det oftast är flera tusen mil mellan oss.
Jag hatar att bråka med de som betyder allra mest... men vem gör inte det? Fast det blir ju oftast så. Lite tragiskt. Men det har väl att göra med att man någonstans innerst inne vet att de kan ta det. Men man kan inte förvänta sig att de bara ska kunna ta skit och förlåta gång på gång. Vad jag vill ha sagt med allt detta är i alla fall att UPSKATTA ERA VÄNNER! Bråka inte för ingenting. Life's to short... 
Jag & min underbara vän Joe! ♥
