Va fan hände?


Vad fan hände?
Hur gick det till?
Resan gick alldeles för snabbt och nu står vi ju still, åå
Några har dratt andra stannade kvar
Tänk er min vän, Han försvann i en grav
Men nu när mörkret faller i en dyster stund
Det är inget skratt och snack
Här är det tyst och lugnt
Men då var allting lätt i våra mjuka år
Nu är jag hård och grå och full av djupa sår

För vi skulle ju erövra världen tillsammans
Men värst vad tiden gör att våra öden förvandlas
Det var här vi brukade mötas och samlas
Prata om vägar att vandra
Om att söka något annat
Det gör mig förbannad
Men tiden är inte nåt vi kan stanna
Skruva tillbaka
O Herre Gud vad jag saknar
De goda tiderna
Allt det bra, det dåliga.
Men livet är som betongen här
Staplad i våningar


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0